När jag blev mamma

Vad heter ditt barn? Presidenten Almighty. I alla fall i bloggen.

När var du beräknad att föda? 1 september 2010.

Föddes barnet på utsatt datum? Om inte, när? Nej. 11 september 2010. En lördag.

Hur stort var barnet vid födseln? 
Han var 53 cm lång och vägde 4270 gram.

Hur lång tid tog förlossningen?
 Svårt att säga. Jag vaknade av värkar redan på onsdagen, den 8 september, men det kan ha varit förvärkar. ”Du vet när det är dags” är århundradets största lögn – jag förstår fortfarande inte skillnaden mellan förvärkar och värkar. För mig kändes värkarna likadana hela tiden, om än av olika styrka och längd. Vi åkte in till förlossningen natten mot lördagen, kring 23-tiden, för att jag ville veta hur barnet mådde samt eventuellt få sömntabletter eftersom jag då hade varit vaken i två dygn och kände att jag behövde vila innan förlossningen satte igång ”på riktigt”. Nu blev det inte som vi trodde, utan vi fick stanna kvar på förlossningen. Jag var öppen 3 cm vid det laget så rätt mycket hade hunnit hända hemma. Han föddes dagen efter, den 11 september, klockan 11:36. Alltså, cirka 12-13 timmar?

Tog du någon smärtlindring? Japp. Först fick jag ta en Citodontablett tillsammans med en Panodil och detta tog bort ALL smärta i flera timmar. Tack vare CTG-kurvan kunde vi se värkarna komma och gå, men jag kände absolut ingenting. När jag närmade mig 7 cm började jag ha ont igen och då provade jag lustgasen, som visserligen inte tog bort smärtan men var ett allmänt trevligt inslag. Den höll jag fast vid resten av förlossningen och var hög som ett hus på ett positivt sätt. Eftersom jag var rädd för att värkarna skulle bli mycket värre och att jag då skulle drabbas av panik valde jag att ta epiduralen trots att jag varit tveksam till den innan. Epiduralen tog, återigen, bort all smärta och jag kunde utan problem vara närvarande hela tiden. När det var dags att krysta kände jag mig bara skitnödig så det var skönt att få trycka ordentligt.

Är du tillsammans med barnets pappa?
 Ja.

Var barnet planerat? Ja, på alla sätt.

Tog ni reda på könet? Nej, det var inte viktigt. Om jag blir gravid igen skulle jag nog vilja göra det, men egentligen vet jag inte varför.

Om nej, vad trodde ni att barnet var för kön? I början trodde vi att det var en tjej, men sedan ändrade vi oss båda och lutade åt att det var en kille. När de lade upp honom på mitt bröst och berättade att vi hade fått en pojke var jag inte förvånad.

Hur lång tid tog det för er att bli gravida? Tre månader.

Hade ni bestämt vad barnet skulle heta? Om det hade varit en tjej: ja, tidigt. Däremot har vi verkligen fått kämpa för att komma överens om ett pojknamn.

Hade du en svår graviditet: Nej, det kan jag inte påstå, men visst var det jobbigt i slutet. Jag var konstant kissnödig i 20 veckor, vilket var väldigt obehagligt. Nätterna var särskilt påfrestande då jag var tvungen att stiga upp för att kissa flera gånger. Min mage var dessutom enorm (tänk bowlingklot möter jordglob möter Peter Harrysson) och tung att bära. I övrigt mådde jag bra, inga större krämpor. Oron var värst.

Kan du tänka dig att skaffa fler barn? Ja. Idag kan jag det.

Har du fått några bristningar? Oh ja, över hela magen. Sånt är livet. Jag älskar min mage! (Häromdagen upptäckte jag förresten att de knappt syns längre. När bleknande de? Jag minns inte.)

Var du nervös inför förlossningen? Jättenervös och riktigt, riktigt rädd faktiskt. Fick nästan panik när vi parkerade bilen och skulle gå in. Jag kunde inte tro att det skulle gå bra och att vi skulle få ta hem ett levande barn.

Hade du några cravings? Nej, inga alls. Hade snarare sämre aptit på grund av värmen.

Hur reagerade du/ni när du plussade? Det kändes skumt just för att det kändes som vanligt. Vi visste ju redan att jag var gravid då min mens var mer än en vecka sen.

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid? 
Det var väl i vecka 5, antar jag.

Hur mycket gick du upp i vikt?
 11 kg. Jag trodde att jag skulle gå upp 27 kg som min mamma gjorde, men icke.

Hur länge ammade du? 
Jag helammade i sex månader och ammar fortfarande en hel del. Hoppas på att kunna fortsätta ett bra tag till.

Vem är barnet mest likt?
 Han liknar nog båda lika mycket. Från vissa håll är han en kopia av mig som bebis och samma sak med pappan.

Vad är det bästa med att ha barn? Att fokus har skiftat från mig till honom. Att han är viktigast nu. Att jag utan att tveka lägger mig själv åt sidan för att han ska komma först. Att jag skulle hoppa framför en buss eller donera mitt hjärta för att rädda honom. Det känns häftigt. Stort. Störst av allt.

Vad är det sämsta med att ha barn?
 Den överväldigande oron och rädslan för att något ska hända honom, eller att vi ska misslyckas som föräldrar så att han mår dåligt.

Är ditt barn döpt? Nej, vi är inte troende.

Hur gammal är barnet nu? 14,5 månader.

Annonser

23 svar till “När jag blev mamma

  1. Vi är inte speciellt TK ( teologiskt korrekta eller vad blir det? hehe), så vi döpte henne fast ingen av oss är troende.
    Lustgasen, åh. Det var min enda smärtlindring och jag fattar inte varför jag blev erbjuden den förens vid 8-9 cm. Med denna unge ska jag ta den så fort jag kliver innanför dörren på förlossningen. Längtar redan.

    Angående förskola så tror jag inte hon kommer gå de första 10 dagarna, för då vill vi nog bara vara hemma. Men längre fram tror jag att hon kommer gå lite innan P går på sin semester ( han ska kombinera den med FP). Vi har en bit till förskolan så jag känner att det är lite krångligt också. Men jag vet att den avlastningen kommer behövas!

    • Hahaha. Rebeller!

      Oj, det var konstigt. Du får skriva i ditt förlossningsbrev att de ska stå redo med lustgasen så fort du kommer in. 😉

      Ja, det kan jag tänka mig. Så länge hon trivs är det säkert värt att ta sig dit för att förhoppningsvis få vila ikapp med bebisen under dagen. Så skulle nog jag känna i alla fall. 🙂

  2. Roligt att läsa andras berättelser 🙂 Lustgasen ja, haha. Det var ju det jag såg fram emot mest med andra förlossningen! 😉 ”Dessvärre” hann jag inte med så mycket av den och jag kände mig riktigt snuvad på den upplevelsen 😉

  3. Ja, det var väldigt synd om mig 😉 Skrevs in 05.25 och 05.48 vad hon ute :-p (första värk: 01.50)

  4. Nä, nu ljög jag på ett par minuter ser jag 😉 Hittade förlossningsberättelsen på min gamla blogg om du vill läsa 😉 http://welcometothejungle.bloggproffs.se/2011/01/14/dag-9-n-fods/

  5. Jag ljög visst om ett par minuter där. Berättelse finns här om det är av intresse: http://welcometothejungle.bloggproffs.se/2011/01/14/dag-9-n-fods/ 🙂 Haha, ja. Det var lite oväntat på något vis. Hade räknat med att det skulle längre tid. Usch ja, pust. Tycker att det är fantastiskt att folk orkar föda alls ibland efter att ha gått så länge med eländet 😮

  6. Ohh, spännande! Spärr? Tror du att jag kan sånt? Om du visste hur lång tid det tog för mig att skapa den här bloggen skulle du inte fråga. 😉 Hjälp mig! Hur ska jag lösa detta?

  7. Oh, jag är helt lost på detta med bloggar jag också dessvärre 😉 Men om du går in under ”inställningar” -> ”diskussion” så handlar den delen om kommentarer 😉 Det kan hända att kommentarer med länkar hamnar i antingen kö för granskning eller i spam/papperskorg också.

  8. Hmm, nej, det vill inte. Och den ligger inte under ”kommentarer” -> ”inväntar granskning” (ojoj, vilket jobb det blev för en liten berättelse, haha)?

  9. Nej, jag kollade. Gahh! Ska undersöka det vidare. Vill gärna läsa!

  10. Hehe. Och nu kom allt på en gång. 😉

    • Intressant att få läsa om en förlossning som var raka motsatsen till min egen. Jisses vad fort det gick! POFF och sen var ungen ute. 🙂

      Om jag får vara riktigt besvärlig (eller schysst, som ger dig idéer alldeles gratis) så vore det kul om du ville skriva om dina tankar och känslor kring amning. Givetvis INTE för att du behöver förklara dig, utan för att olika perspektiv är givande.

  11. Våra små är födda på samma dag 🙂

  12. Ja men vad härligt! Lite länkspam är väl alltid piffigt! Haha.

    Hmm, jag undrar om jag inte har skrivit om det i gamla bloggen, jag ska kolla lite. Annars kanske det kan vara en idé att damma av det ämnet igen. Även om jag lagt det långt bakom mig nu så är det ju roligt att höra att andra gillar olika perspektiv 🙂

  13. Om dåligt samvete och lite om amning http://welcometothejungle.bloggproffs.se/2010/09/ Fast jag var nog rätt så grinig då (märks på stavfelen, haha). Men jag kanske borde skriva en lite mer nyanserad reflektion av det hela, haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s