O heliga kvinnokropp

Redan innan jag blev förälder – ja, egentligen långt innan jag överhuvudtaget hade tankar på egna barn – började jag irritera mig något enormt på den rådande amningshetsen. Som feminist är det självklart för mig att kvinnans kropp är hennes egen och att endast hon ska bestämma eller ens uttala sig om vad hon ska göra med den. Detta oavsett om det handlar om att välja mellan att behålla ett barn och att göra abort, om vaginal förlossning kontra kejsarsnitt eller om amning kontra flaskmatning.

Det är givetvis viktigt att vi tar hand om våra barn på bästa möjliga sätt. Att våra barn får det omhändertagande som de förtjänar och faktiskt behöver för att utvecklas som de ska både fysiskt och psykiskt. Jag är den första att prata om anknytning och betydelsen av att vara sitt barns trygga bas och säkra hamn (yrkesskada). Men det bästa är faktiskt inte ett enda specifikt val, utan ett enda mål: att möta barnets behov. Hur föräldrar väljer att göra detta kan se ut på många olika sätt utifrån familjers olika förutsättningar. Och så länge denna grundläggande faktor finns med i föräldraskapet har jag inga invändningar.

Det finns heller inga motsättningar mellan att hävda ovanstående och att tala öppet och ärligt om fakta. Ja, bröstmjölken har en hel del fantastiska egenskaper (vilka jag inte tänker gå in på) som fabriksproducerad ersättning antagligen aldrig kommer att kunna inneha. Ja, bröstmjölken är av logiska skäl gjord av människan, för människan, vilket komjölken förstås inte är. Inget revolutionerande eller provocerande där va? Men många rabiata amningsförespråkare, det vill säga sådana som hävdar att amning otvivelaktigt är det bästa för barnet och under inga omständigheter får väljas bort, missar en viktig aspekt i diskussionen om amning kontra flaskmatning: mammans psykiska mående. För hur naturlig (detta hemska överanvända ord) och perfekt sammansatt bröstmjölken än är så betyder inte innehållet i mjölken mer än det som händer i en kvinna som inte får bestämma över sin egen kropp och sätta upp gränser utifrån vad som känns rätt för just henne.

Varför faller den här biten så ofta mellan stolarna? Eller, rättare sagt: varför låter vi som samhälle det ske om och om igen tills mammor känner sig tillintetgjorda?

Jag måste ha missförstått något som trodde att de mänskliga rättigheterna gällde alla människor, även de människor som burit och fött barn. Jag får nog inse att tron på att vi står enade i frågan är en utopi.

Detta trots att året är 2011 och vi lever i världens mest jämställda land.

Annonser

12 svar till “O heliga kvinnokropp

  1. Ja, det här med psykiska måendet.. Jag mådde ju väldigt psykiskt dåligt, och åt dåligt och alla sa att om jag slutade amma skulle jag må bättre och få mer energi över till mig. Fast för mig var amningsstunden i sig otroligt viktig, det var en av de få stunder jag kände att jag var mamma den där hemska perioden. Både hon och jag kom ner i varv och jag kände att jag ”dög”.
    Men amning gör ju så att hormonerna kommer ur spel, och många psyskiska tillstånd är väl ändå beroende av sådant? Så att må psykiskt dåligt av amning är väl fullt möjligt? Även om det inte var så i mitt fall.

    • Så kan det absolut vara. Jag höll på att skriva om det perspektivet också men då vaknade A typ tusen gånger (som han oftast gör) och då tappade jag bort mig i tankarna hela tiden. Så det kommer! 🙂

      Amningen har varit väldigt viktig för mig så jag har, liksom du, inte velat ge upp den.

  2. Åh, vilket balanserat och bra inlägg! Go mama bear!

  3. Se där ja, ett mycket bra inlägg 😉 Jag har själv inte kommit så mycket längre i frågan 😉

    Innan jag blev gravid så hade jag inte alls tänkt på detta; att bebisar skulle ha mat 😉 Eller åtminstone inte att det skulle vara ett sånt himla rabalder om hur det skulle gå till. Jag blev därför ganska paff och riktigt förbannad över de reaktioner jag fick på mitt val; att välja bort amningen.

    Men någonstans så tänker jag att vansinnet ändå ligger hos individen. Jag är ju en person som inte har så mycket åsikter om vad som är rätt och fel, därför lägger jag heller ingen värdering i amningen. Men om man nu är en oerhört principfast människa generellt som alltid måste hävda sin åsikt (på ett negativt sätt alltså) och som har oerhört svårt att ta andras perspektiv så kanske man inte heller kan förstå varför andra inte väljer samma väg som man själv gör? Och om man då själv älskar amningen så har man helt enkelt inte förmågan att sätta sig in en annans motsatta känslor för det.

    Sen är det fascinerande (och skrämmande) att normen fortfarande sitter så hårt. En mamma ska vilja amma, annars är man inte god nog. Och ja, fortfarande, 2011, är det så. Lite som det Carolina ovan nämner: att det är då man duger, för då har man i alla fall gjort ett rätt (jag menar inte att låta negativ nu mot C personligen, så misstolka mig inte på det viset :-)).

    Och för mig var det just känslorna som ställde till det. Jag kände en motvilja inför det innan A föddes men efter att gång på gång fått höra ”ja, men om du bara provar å kommer du att älska det” gick jag med på det. I en vecka stod jag ut. Och det blev också en vedervärdig vecka. Jag avskydde det så intensivt att jag helt enkelt önskade att A skulle sova jämt för att jag skulle slippa. Bra för anknytningen? Nej, inte direkt. Sedan hade jag tack och lov en underbar bvc-sköterska som förstod hur det stod till och sade åt mig på skarpen att jag skulle skärpa till mig och göra som jag själv ville. Det var precis vad jag behövde höra.

    Hmm. Det känns som att detta är ett ämne som för mig ligger långt tillbaka i tiden och jag har lagt det bakom mig på många sätt, men det väcker ändå en del minnen och tankar som jag nog ska fundera vidare på.

    • Tack! Kul att du tycker det. 🙂 Jag har försökt ta upp ämnet ur båda perspektiven. Amningshetsen har ju inte påverkat mig personligen eftersom jag vill amma och därför blir det lätt att jag ”glömmer” att andra mammor fortfarande får så mycket skit för sina val. För mig är det verkligen en icke-fråga så länge mamma och barn är nöjda så jag blir så förvånad när jag ibland blir påmind om att folk har åsikter. Du vet, bekanta som säger att de ”faktiskt tycker att man ska amma om man kan, för man vet att barnet behöver mat och då hade man kunnat tänka på det innan man blev gravid”. Noll förståelse för att andra människor inte har samma tankar, känslor och upplevelser som de själva. Eller som vi psykologer säger: dålig mentaliseringsförmåga. 😉 Skönt att du kom i kontakt med vårdpersonal som kände av vad DU behövde höra och därmed kunde ge dig adekvat stöd. Tyvärr verkar det någorlunda sällsynt.

  4. Ping: Från perfekt till pervers | Mama Bear

  5. K – för att försvara mig lite 😉
    Jag ammade bara för att jag ville det, för att vi mådde bra av det. Jag kände inga krav utifrån att jag var tuvngen att amma för att vara en bra mamma, tvärtom.
    Men jag orkade inte ta hand om mitt barn annat än att amma henne så förmig blev det enda sättet att vara mamma på…Hur hemskt det än må låta.

    • Jag tolkade det du skrev precis så, så att du vet. Och till stor del kände jag likadant.

    • Oh, nej, nu tror jag att du missförstod mig. Inte min avsikt! Det låter mkt bra att du fann en trygghet (?) i en annars kaotiskt situation. Det är ju precis så det ska vara tänker jag 🙂 Men om vi leker med tanken att du inte hade upplevt amningen som positiv i den svåra sits du satt i? Då kanske upplevelsen av ett ev. misslyckande varit ännu större eftersom amningen är så starkt förknippad med att vara en ”bra” förälder?

  6. Det är himla intressant det där, hur man egentligen inte längre ”äger” sin kropp när man är gravid eller ammande. Och svårt. Jag är ju van att de beslut jag tar påverkar mig och ingen annan, men som mamma påverkar ju mitt handlande barnet rent fysiskt. Om jag väljer att tex röka när jag är gravid tar jag ju beslut åt någon annan, någon som bor i min kropp. Och då är det ju svårt att med samma lätthet som innan vifta bort det med att jag fattar alla beslut som rör min egen kropp, det är jag som bestämmer. Och lite så är det ju med amning också. Jag ammade min dotter för att jag tror att det är det bästa för henne, för att det är bekvämt och för att vi alla tre trivdes med det. Och blir det så den här gången också så tänker jag göra samma med det här barnet. Men det blir ju sjukt när okända människor tar sig rätten att tycka till om amning när de inte vet någonting om familjesituationen, om mamman kan/vill/borde amma.

    • Ja, precis. Gravida kvinnor och mammor äger inte sig själva utan får tydligen tåla alla möjliga sorters kommentarer. Jag tycker dock att man, trots rätten till sin egen kropp, också har en skyldighet att ta ansvar för det liv som bor inuti den kroppen. Vad gäller rökning och alkoholdrickande under graviditet har jag faktiskt inget förmildrande att säga om saken. En del av mig vill förbjuda det, men frågan är vilka konsekvenser det skulle få.

      Vad gäller amning så tror jag inte att det nödvändigtvis är det bästa för alla barn. Bröstmjölken, ja, men vi måste skilja på bröstmjölkens fördelar och amningens fördelar. Såvitt jag vet (men jag har visserligen inte sökt) finns det till exempel inga studier som visar att ammade barn har bättre anknytning än flaskmatade barn. Om mamman dessutom mår så dåligt av att amma att hon får problem med att vara nära sitt barn kan det nog till och med förvärra anknytningen. I slutändan är det inte ett beslut som påverkar barnet tillräckligt mycket för att kvinnans rättigheter ska inskränkas, vilket är skillnaden mellan amningsfrågan och frågan om alkohol (under graviditet) och tobak (under både graviditet och amning).

      Håller med dig om att det är sjukt att många tror sig ha rätt att döma. Riktigt lågt. Sedan kan jag även tänka att det säger mer om den personen än om mamman som blir dömd. Det faktum att en annan människas val kan skapa så stor irritation säger mig att det knappast bara handlar om frågan i sig, utan att det är personligt på något plan. Medvetet eller omedvetet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s