En söndag i december

Igår trotsade vi barnets svajiga humör samt kylan och tog bussen in till stan.

20111205-004918.jpg

Målet var gott kaffe och eventuellt fika, vilket ledde oss till Espresso House. Presidenten skrattade åt de majskrokar vi erbjöd och bokstavligen högg in på den pepparkaksmuffinkonstellation vi vuxna hade tänkt dela på. Men hey, jag förstår honom – majskrokar smakar papper.

20111205-005657.jpg

Efter ett tag (två hela minuter) tröttnade den unge herren på vårt familjemys och körde istället sitt standardtrick: balansera på stolen och hoppas att föräldrarna ger upp och släpper ner honom. Och det gjorde vi också, svaga som vi är.

20111205-010240.jpg

20111205-010337.jpg

När vi hade lyckats packa ihop oss själva och springa ikapp den rymmande faran bar det iväg till pappans jobb, där vår bil stod och väntade sedan fredagens årliga julfest (som jag för övrigt aldrig blivit bjuden till – och ja, jag är bitter). Fontänen som skymtas var, enligt barnet, det enda som var värt att sluta skrika för på hela promenaden. Synd att den var för tung för att frakta, annars hade jag stulit den och tvingat den att agera underhållning längs vägen utan minsta samvetskval.

Och det var vår dag. Ljuva småbarnstid.

Annonser

2 svar till “En söndag i december

  1. Haha, exakt sådär med stolen gör Lo med! Skitdrygt, och jag blir rädd att hon ska slå halvt ihjäl sig och släpper ner henne 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s