Klagosång

Den här julen har varit händelserik. Tyvärr är det inga trevliga saker som har hänt, så jag kommer att åka från min hemby med ett tyngre hjärta än jag tog med mig hit. Den energi jag verkligen hade behövt få mer av har snarare har sjunkit till en ännu lägre nivå. Jag känner mig urlakad, både fysiskt och psykiskt, med en känsla av att återigen ha nått någon slags botten.

Presidenten är nog jordens mest sociala unge och verkar njuta av all uppmärksamhet och allt ståhej, men jag är introvert och märker tydligt att hela jag dräneras av att ständigt vara omringad av folk och ljud. Det stör mig när familjen lägger sig i vår uppfostran och kommer med oombedda åsikter i förbifarten. Det kryper i mig när hundarna springer runt och skäller eller någon fäller en främlingsfientlig kommentar. Jag orkar liksom inte. Vill vara ifred, i lugn och ro. Hemma. Vill må bra. Slippa ångest. Få känna lycka en enda dag. Vara en bra mamma som inte får panik och behöver lägga sig i sängen.

Ja, nu kom den. Den kraschade in i mig.

Hemlängtan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s