Månadsarkiv: januari 2012

Smala och stillasittande små flickor vill vi ha

För några dagar sedan fick jag hem ett paket från H&M med kläder till mig och den lilla sömnterroristen. Som vanligt hade jag beställt barnkläder från både pojk- och flickavdelningen eftersom jag inte bryr mig ett dugg om att klä mitt barn utifrån det han har mellan benen.

Jag blev glatt överraskad över de fina färgerna, trots att de såklart var övertydligt könsindelade, men när vi provade kläderna blev det uppenbart att de så kallade flicktröjorna i 86/92 satt alldeles för tight. Detta trots att min unge är en smalis och trots att pojktröjorna från samma kollektion (den ekologiska) satt löst. Materialet var också helt annorlunda, mindre elastiskt och gav överlag mindre utrymme för rörelse och lek.

Hur kan man inte se vad det här säger om vårt samhälle? Hur är det möjligt att vuxna människor är så fullkomligt blinda för det faktum att denna besatthet av att dela in barn enligt kön är ett symptom för något mycket större?

En påminnelse i miniatyr om att vi rabiata feminister absolut inte har uppnått målet än.

Annonser

When love takes over

Helt objektivt kan jag härmed meddela att min älskade unge har överstigit alla eventuella (omedvetna) förväntningar och förhoppningar jag hade på barn innan han kom till oss. Vilken obeskrivlig tur att det blev just vår President!

Med vänlig hälsning,
Töntig och kärlekskrank moder

P.S.: Jag är dock öppen för längre sovpass. D.S.

20120126-225920.jpg

20120126-230008.jpg

20120126-230214.jpg

20120126-230447.jpg
Vacker vardag.

Jo, jag har all rätt i världen att kritisera barnmisshandel

Nu när du finns-Linda har skrivit ett fantastiskt inlägg om Anna Wahlgren och hennes vansinne. Läs!

Istället för kottar

Jag har hört att barn är kreativa och kan skapa lekar ur praktiskt taget vad som helst, men detta?

20120118-220112.jpg
(Tur att han valde en oanvänd och inte en med bajs på.)

Jag är student, okej?

Ni får ursäkta, men jag är i tentamode. Förmår inte skriva kloka eller ens medelmåttiga rader om mitt liv och då låter jag hellre bli. Imorgon skriver jag hemtenta hela dagen och efter den kommer jag förhoppningsvis tillbaka med nya krafter! (Varifrån krafterna ska komma vet jag inte, men mirakel sker varje dag. Och jag skulle ju bli positiv det här året.)

20120118-140737.jpg

C is for crap

Vackert, Cubus. Verkligen modernt.

Urk.

Skräcken

En sak ska jag tala om för er.

Det sista en kvinna önskar sig när hon har rest en hel dag med feber och ett stycke President är att på hallgolvet hitta ett brev från Landstinget Östergötland som talar om för henne att det cellprov hon tog för några månader sedan visade på cellförändringar.

Nej, den julklappen hade jag mer än gärna stått över. Jag har så att det räcker nu, tack så mycket.