Vikten av regelbundna kontroller

Kom för en stund sedan hem från ett otrevligt och smärtsamt (jag hatar gynundersökningar!) läkarbesök gällande eventuella cellförändringar och känner mig faktiskt lite lugnare efteråt. Till skillnad från brevet jag fick hem i brevlådan var läkaren bra på att förklara vad som kommer att hända framöver och vilket värsta tänkbara scenario jag behöver ha i åtanke. Egentligen vet jag inte mer nu än jag gjorde innan eftersom jag är van vid att googla fram den information jag vill ha, men det hjälpte att höra läkaren förklara situationen och att få konkreta svar på mina frågor. Om ungefär en månad vet jag om jag har cellförändringar och i så fall av vilken grad, samt om jag behöver göra en mindre operation som kallas konisering.

Det här ska gå bra på ett eller annat sätt, sanna mina ord. Jag är så tacksam för att jag bor i Sverige och har möjlighet att upptäcka förstadiet till en potentiellt dödlig sjukdom innan den ens hinner bryta ut. Och ledsen för att så många andra människor inte har samma förutsättningar.

Så, fina bloggläsare, lova mig att ni går på cellprovskontrollerna och inte skjuter upp dem för att ni tänker att hemska saker inte händer er. Det är inte kul att bli undersökt och det är inte kul att gå omkring och vänta på svar, men jag är ganska säker på att ett cancerbesked är en miljard gånger värre.

Lova mig att ni tar hand om er.

Annonser

15 svar till “Vikten av regelbundna kontroller

  1. Åh jag lovar. Och hoppas verkligen att det inte är värsta tänkbara för dig. Jag blir helt skakig här. Hur lätt det är att något kan vara fel utan att msn vet.
    I Tyskland går alla kvinnor till gyn 2 ggr/år. Mycket hälsosamt men lite självplågande ändå.

    • Bra! 🙂

      Ja, det är riktigt läskigt. Man blir verkligen påmind om hur maktlös man egentligen är. Det är en brist på kontroll som vi inte är vana vid, tänker jag.

      Jag tror att svenskar i allmänhet går på väldigt få undersökningar. Min upplevelse av vården är också att man inte är välkommen om man inte har ett konkret problem att visa upp. Tyvärr.

  2. Jag brukar försöka övertala alla jag träffar om att gå på cellprovskontroll (många hoppar ju över kallelserna tyvärr) då jag har förlorat en ung person i den typen av cancer. Det tar så lite tid men kan innebära skillnaden mellan att få vara frisk och leva ett långt liv och att inte få det…

    • Så sorgligt, Jenny. Jag beklagar. 😦

      Efter att ha läst på en hel del så har jag förstått att risken för att utveckla livmoderhalscancer är minimal så länge man går på kontrollerna. En verklig livräddare alltså!

      • Ja, precis! Min gynekolog har förklarat det där och det är det jag brukar försöka få folk att förstå. Obehaget som cellprovet innebär är ju en liten uppoffring…

      • Ja, även jag som tycker att det är otroligt obehagligt och smärtsamt tycker såklart att det är värt besväret. Men jag tror tyvärr att många anser sig vara immuna mot allt ont. Att de har all tid i världen.

  3. Jag sköt upp och sköt upp den där kontrollen i flera år, tills vi på allvar började tänka att vi faktiskt skulle skaffa barn. Då bestämde jag mig för att gå trots att det ju är så sjukt jobbigt, för att vara säker på att jag var frisk innan jag blev gravid.
    När jag i början av graviditeten hade blödningar och var på ett tidigt ultraljud frågade läkaren hur mitt senaste cellprov hade sett ut. Då var jag så glad över att kunna säga att det hade sett bra ut och att jag inte behöva oroa mig för att det var på grund av cellförändringar som jag blödde!
    Hoppas att du får ett bra besked när det väl kommer!

    • Åh, jag kan bara föreställa mig hur hemskt det hade känts. Med en bebis i magen och allt, hugaligen. Skönt att allt var bra med dig!

      Tack, det hoppas verkligen jag också. Nu vill jag släppa det här.

  4. Jag lovar! Har, till skillnad från större delen av landets befolkning, inga större problem med att traska dit och lägga benen i vädret. Kanske har jag blivit avtrubbad efter utredningar och undersökningar, men jag vill veta att/om jag är frisk, och då spelar det korta obehaget ingen roll. Håller tummarna för att allt ska se bra ut! Kram

    • Jag har läst er historia och är så otroligt imponerad av att ni har lyckats bevara glädjen och kärleken i ert förhållande (verkar det som) trots allt ni gått igenom. Fantastiskt! Och sen fick ni henne, miraklet. Den största gåvan.

      Tack! Jag har inget emot (hmm) att sära på benen men det gör så ont för mig. Fattar inte varför. Men självklart är det värt det – alla gånger.

  5. Åh, det är så himla viktigt med cellprov. Ändå är det en grej man går och drar sig för, skjuter upp och förhalar. Och sen tar det typ 25 sekunder och gör inte det minsta ont…

  6. Jag har haft cellförändringar och fick genomgå laserbehandling. Det låter mycket läskigare än vad det egentligen är, även om det inte var någon höjdarupplevelse. Det var 8-10 år sedan nu och jag är evigt tacksam för att jag gick på den där kallelsen, annars hade jag haft cancer vid det här laget. Och då hade antagligen min fina lilla bebis varit född. Hoppas att du får ett bra svar och slipper, men om inte så är det alltså inte så farligt som det låter 🙂

    • Åh, tack för att du delar med dig och tack för att du försöker lugna mig. Det måste ha varit så himla otäckt att få svaret.

      Ja, det är så mina tankar har gått. Tänk om. Tänk om jag inte hade gått. Otäckt.

      • ”*inte varit född” skulle det stå 🙂

        Ja verkligen tur att du gick på kontrollen, och jag med! Själva laserbehandlingen kändes inte alls. Det spände lite när de la lokalbedövningen, men hey: vi har fött barn! En laserbehandling är inte ens i närheten! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s