Kärleken, den eviga

Igår fyllde min favorit i detta jordeliv 18 månader. Kan någon förklara vart tiden har tagit vägen och hur det är möjligt att han är 1,5 år när han alldeles nyss var en liten sparv?

Förklara även vad jag gjorde innan han fanns och hur jag stod ut med att leva utan honom. För det fattar jag inte.

Annonser

6 svar till “Kärleken, den eviga

  1. Nä visst är det märkligt. Att ens tänka livet innan man fick barn känns ju rätt overkligt. Grattis på 18-månadersdagen, så här två dagar i efterskott!

    • Det är så skumt att jag inte kan minnas hur livet såg ut då. Jag vet ju ungefär vad det bestod av och hur jag spenderade dagarna, men längre än så lyckas jag inte komma. Jag måste ha haft eoner av egentid. 🙂

      Tack! Vi firade inte men det värmer att få ett grattis.

  2. Grattis i efterskott! Nej, jag fattar inte. All tid, ja… jag tror bara att jag surfade mer. Och jobbade mer…

  3. Ja, tänk att en faktiskt har levt i många, många år utan sitt lilla barn, helt knäppt! Grattis i efterskott till lillen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s