Månadsarkiv: april 2012

Crazy in love

Presidenten och jag ligger i sängen och ammar/diar när han plötsligt ser på mig med ett leende.

”Mamma siiin.” (”Mamma fin.”)

Ni kan nog föreställa er hur det kändes.

Annonser

Om att tycka

Det uppstod visst någon slags debatt i detta inlägg och sedan skrev Lisa ett klokt inlägg som jag tycker sätter huvudet på spiken.

Vad jag tycker i frågan om skrikmetoder är nog de flesta på det klara med vid det här laget, så jag ska inte upprepa mig alltför mycket. Har inte riktigt tid att göra det just nu. Jag måste bara få tillägga till diskussionen att jag tycker att det är så farligt med den här ”sköt dig själv och skit i andra”-attityden när det gäller barns (eller vuxnas, för den delen) välmående. Att det är så fult att ”lägga sig i” andras föräldraskap, som om barnets rätt är sekundär i frågan. Jag håller inte alls med utan tycker att vi alla, som samhälle, har ett gemensamt ansvar för att värna om de små och värnlösa och att det är en skyldighet som är så mycket viktigare än att föräldrar kan tänkas ta åt sig av kritiken som riktas mot dem. Jag tycker snarare att det är bra om de tar åt sig och förhoppningsvis väljer andra, mer humana sätt nästa gång.

Det finns ingen forskning som talar för att skrikmetoder är något annat än (sorgligt nog tillåtet) barnplågeri. Det finns inga undantag utan alla barn, varenda unge på jorden, har ett grundläggande behov av närhet som behöver tillgodoses. Jag vet vad jag pratar om och vill ägna en stor del av mitt yrkesverksamma liv till att hjälpa föräldrar att se till sina barns bästa, men man behöver egentligen inte vara expert för att veta att det är fel att köra skrikmetoder. Känn efter. Det gör ju ont i hela kroppen att höra spädbarn gråta och det gör ont av en viktig anledning.

För övrigt så handlar det inte enbart om vilka konsekvenser det kan få att tvinga ett barn att gråta i ensamhet, utan lika mycket om grundläggande värderingar och min inställning till hur medmänniskor ska bemötas. Det är respektlöst och ovärdigt. Och omänskligt.

Att låta sitt älskade lilla barn ligga med dödsångest tills hen helt enkelt ger upp är inget jag någonsin kommer att uppmuntra eller acceptera och jag kommer aldrig att vara tyst när det gäller det här ämnet. Jag tänker inte ens be om ursäkt för att jag lägger mig i.

Förstärkning?

20120424-190232.jpg

Kort kvinna bär barn

Nej, jag är inte gravid. Blev bara nostalgisk när jag såg J:s fina kula.

För ungefär 19-20 månader sedan såg jag alltså ut så här:

2010-08-16. Nästan en månad kvar.

2010-08-19. Eh, ja. Fortfarande närmare fyra veckor innan han föddes.

2010-09-02. BF+1 och den evighetslånga väntan trappades upp.

2010-09-09. BF+8, dagen efter att (för)värkarna hade satt igång och två dagar kvar.

2010-09-11. Förlossning pågår.

Hej spärrballong. Inte så konstigt att magen är lite rynkig och hänger över byxkanten idag. Och vad gör det, egentligen?

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Lisa. Hurra vad kul!

Så här funkar det:
– Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Go to their page and tell them they’ve been tagged!
– Do not tag back to the person who has already tagged you.

1. Om du bara fick äta en frukt resten av livet, vilken skulle du äta då?
Tro det eller ej, men jag svarar nog apelsiner. Få frukter slår perfekta julapelsiner. Fast vattenmelon är inte dumt det heller.

2. Hårt och intensivt eller mjukt och innerligt? (Tolkningsfråga)
Mjukt och innerligt på alla områden. Jag gillar inte hets.

3. Vem, fiktiv eller verklig, död eller levande, skulle du vilja styrde Sverige? (Ja vi pratar person här, inte parti.)
Lars H. Gustafsson, för att jag tycker att det saknas ett barnperspektiv i praktiken. Vi säger att vi värnar om barnen och att de har all rätt i världen, men samtidigt är det fullt tillåtet och till och med rekommenderat att misshandla sina barn genom diverse skrikmetoder så som 5-minuters-metoden eller Sova-hela-natten. När ska vi som samhälle ta ställning för barns rätt till psykiskt välmående i lika stor utsträckning som det fysiska välmåendet? Upp till kamp för de små och värnlösa!

4. Ditt drömyrke?
Jag kan helt ärligt inte föreställa mig ett mer givande yrke än det jag har valt, vilket är psykologyrket. Jag hjärta psykologyrket.

5. Vart drömmer du om att resa?
Jag är en riktigt tråkig människa som älskar att vara hemma. Jag älskar vardagen, trygghet, stabilitet, att veta vad jag har och allt det där. Äventyr är inget för mig och jag kan inte för mitt liv förstå varför man skulle vilja backpacka genom Europa eller bestiga berg när man lika gärna kan sova i en skön säng i ett hotellrum där det finns tillgång till internet, telefon och rinnande vatten. Samtidigt njuter jag innerligt när jag befinner mig i naturen och får andas frisk luft och höra fåglar kvittra. Så, tja, det vete katten vart jag ska åka. Tips?

6. Vem skulle du helst vilja ha med dig på en öde ö? (Du får inte nämna en familjemedlem.)
Gudrun Schyman och jag skulle nog kunna diskutera oss igenom tristessen. Och jag är rätt säker på att hon är en redig person som kan se till att vi överlever också. (Själv skulle jag nog mest ligga i fosterställning och gråta. Fatta paniken!)

7. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Först och främst vaknar jag utvilad (hello, minns inte ens hur det känns!) bredvid min älskade unge och hans pappa. Vi är alla på skapligt bra humör och redo för att ta oss an en ny dag tillsammans. Det är fredag och jag är ledig efter att precis ha avslutat en kurs, vilket innebär att jag inte har några måsten som hänger över mig på hela helgen. Vi äter ordentlig frukost i lugn och ro. Eller ja, vi föräldrar äter och barnet petar i sig smöret från mackan och skriker ÖLK! (= mjölk). Därefter går vi ut på promenad i det fina vädret och spatserar omkring hand i hand alla tre samtidigt som vi föräldrar, i vanlig ordning, pratar om vilket underbart vackert och unikt och underbart barn vi har och herregud så lyckligt lottade vi är som fick honom. Vi möter upp vänner och picknickar oss igenom dagen. På kvällen, efter att Presidenten har somnat utan större protester, ser vi flera filmer på raken och äter chips och ostbågar och choklad. Sedan lägger vi oss på varsin sida om vårt livs stora kärlek som ligger med knäna under magen och rumpan upp i luften och håller hans små händer samtidigt som vi, än en gång, pratar om hur fantastisk och speciell och bäst i världen han är och hur kan han vara så fin?

8. Vad irriterar du dig på hos andra människor?
Jag är faktiskt rätt tillåtande mot andra människor. Till skillnad från min käre livskamrat stör jag mig sällan på folk utan är ganska bra på att sköta mig själv och skita i andra när det gäller vardaglig irritation. Det som får mig att se rött är när föräldrar på något sätt kränker sina barn eller när jag ser någon bli utfryst i en grupp. På ett mer personligt plan tycker jag väldigt illa om människor som är så inne i sina egna bubblor att de inte kan förstå hur andra inte kan känna likadant. Detta kan till exempel gälla föräldrar som är oh-so-very-lyckliga över att ha fått barn och ser konstigt på en när man säger att man tycker att det första året var skitjobbigt och inte alls särskilt kul. Elitister av olika slag är inte heller min kopp te. Personer som inte kan uppskatta den viktiga roll ICA-kassörskan eller fabriksarbetaren har i samhället borde ta sig en funderare på hur deras liv skulle se ut om inte dessa ”enkla arbetare” packade upp deras mat prydligt i hyllorna åt dem.

9. Nämn fem bra egenskaper hos dig själv!

  • Jag är generös och delar med glädje med mig.
  • Jag har ett genuint intresse för mina medmänniskor och känner för andra väldigt (kanske för) mycket.
  • Jag är förlåtande och accepterar att människor är mänskliga och gör misstag.
  • Jag är lojal.
  • Jag har med tiden lärt mig att sätta gränser. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vara ärlig mot sig själv och veta hur mycket man egentligen orkar med, istället för att ställa upp på allt och bränna ut sig totalt. Den energi jag har behöver jag portionera ut på ett vettigt sätt, så att den räcker länge.

10. Vilken kändis skulle du vilja träffa, och vad skulle du säga till hen?
Svårt! Jag skulle nog vilja säga Björklund några sanningens ord om vad jag tycker om hans åsikter. Fast vill jag träffa honom egentligen? Njae. Får jag svara Lars H. Gustafsson igen?

11. Vilken är din favoritfilm?
Jag är svag för thrillers och ser helst sådana filmer, men en film som lämnade en speciell känsla i min mage var ”Stranger than fiction”. Länge sedan jag såg den dock så det är inte säkert att jag skulle känna likadant idag.

Jag vill att följande finingar svarar på mina frågor:
Carolina.
Ekomamman.
Ett liv, ett äventyr.
J.
Jenny I (du får svara i en kommentar om du vill).
Hanna.
Hippiemamman.
K.
Karin.
Livmodern.
Vilda barn.

1. Hur skulle du beskriva dig själv med fem ord?
2. Finns det någon mening med livet?
3. Tror du på den fria viljan? Utveckla!
4. Ditt mardrömsyrke?
5. Vilka materiella ting ligger dig varmast om hjärtat?
6. Vad önskar du för ditt/dina barns framtid? (Fri tolkning.)
7. Vad sårar dig mest: att bli kallad ful, elak eller korkad?
8. Vilka egenskaper uppskattar du hos din eller söker hos en partner?
9. Tror du på Gud eller någon annan högre makt? Om ja, hur interagerar tron med ditt övriga liv?
10. Har du civilkurage?
11. Hur får man trygga, lyckliga barn? Vad ska föräldrar göra och vad ska de inte göra?

Det går inte så bra för mitt lag

Utöver det jag skrev i förra inlägget drabbades min stackars son av ögoninflammation och snorig näsa som aldrig ville sluta rinna. I söndags kände både pappan och jag att vi inte var helt hundra och när jag låg bredvid kotten för att amma honom till sömns kände jag frossan komma krypande. Jag tillät mig själv att somna där och då och sov till – konstpaus – 14:45 dagen efter. Hoppsan. Och i morse vaknade även jag med igenkletade ögon. Halleluja!

Så nej. Ingen är riktigt kry i det här hushållet och det klagas både högt och lågt, så som det brukar vara vid sjukdom. Visst är det skönt att få klaga och gnälla ibland? Det känns som att det fyller någon funktion som jag inte kan sätta fingret på. Något som däremot inte alls är skönt är att ta hand om sitt barn samtidigt som man själv är ordentligt febrig och sjuk. Hur hade jag överlevt som ensamstående? Hade jag överlevt? Jag tvivlar faktiskt. Hur orkar man? Och hur orkar man leva i ett ojämställt förhållande där man, förutom att orka med barnen, behöver ta hänsyn till en förvuxen bebis?

Snart får det i alla fall vara färdiggnällt. Jag är ingen positiv person överlag, men till och med jag börjar tröttna på att inte ha något trevligt att framföra.

Förresten. Jag kom på att jag kanske ska säga att jag inte har glömt eller ignorerat era frågor som ni ställde för jättelänge sedan. Jag har inte heller glömt bort era awards (som jag blev så himla glad för!), utan tycker bara att det är svårt att svara på vissa saker. Långsam eller eftertänksam – välj själva.

Ett försök till get-away

Bara så att ni vet: Ni har inte levt förrän ni har försökt underhålla en ettochetthalvt-åring i ett hotellrum på cirka 12 kvadrat i två timmar. Uttrycket ”klättra på väggarna” har fått en helt ny innebörd. Sjukt varmt är det också. Och fönstret öppnas ut mot något slags serveringsområde (inomhus!) så där finns ingen frisk luft att hämta.

Vi befinner oss alltså i huvudstaden tillsammans med några kompisar som har barn i samma ålder som Presidenten. I bilen på väg hit hann han spy exorcisten style två gånger. Vi misstänker att han blir åksjuk eftersom båda spyorna kom i samband med mat (majskrokar respektive strax efter att vi hade ätit lunch). Min stackars älskling blev så rädd och ledsen och jag ville bara vända om och åka hem. Men nu är vi framme sedan några timmar tillbaka och har hunnit äta på en restaurang som ligger en minut bort. Barnet är lika vilt som vanligt, vilket bekräftar vår teori.

Insikter som kommit till mig denna långfredag:
Jag gillar inte trånga utrymmen.
Jag är ingen cool förälder som lyckas behålla lugnet utan tenderar att reagera med panik vid oförutsedda händelser. Så som, eh, att mitt barn kräks.

Nu har pappan rymt iväg för att 1) få luft och 2) försöka hitta något gott som vi ska passa på att synda på denna alldeles särskilda dag. Hotellfrukosten imorgon bitti blir ren lyx för en småbarnsförälder som själv blir åksjuk och idag tvingades genomlida två timmars bilresa i kräklukt. Ynk ynk och allt det där (som bara sägs i i-landsproblemssammanhang).

Glad påsk fina människor!