Det går inte så bra för mitt lag

Utöver det jag skrev i förra inlägget drabbades min stackars son av ögoninflammation och snorig näsa som aldrig ville sluta rinna. I söndags kände både pappan och jag att vi inte var helt hundra och när jag låg bredvid kotten för att amma honom till sömns kände jag frossan komma krypande. Jag tillät mig själv att somna där och då och sov till – konstpaus – 14:45 dagen efter. Hoppsan. Och i morse vaknade även jag med igenkletade ögon. Halleluja!

Så nej. Ingen är riktigt kry i det här hushållet och det klagas både högt och lågt, så som det brukar vara vid sjukdom. Visst är det skönt att få klaga och gnälla ibland? Det känns som att det fyller någon funktion som jag inte kan sätta fingret på. Något som däremot inte alls är skönt är att ta hand om sitt barn samtidigt som man själv är ordentligt febrig och sjuk. Hur hade jag överlevt som ensamstående? Hade jag överlevt? Jag tvivlar faktiskt. Hur orkar man? Och hur orkar man leva i ett ojämställt förhållande där man, förutom att orka med barnen, behöver ta hänsyn till en förvuxen bebis?

Snart får det i alla fall vara färdiggnällt. Jag är ingen positiv person överlag, men till och med jag börjar tröttna på att inte ha något trevligt att framföra.

Förresten. Jag kom på att jag kanske ska säga att jag inte har glömt eller ignorerat era frågor som ni ställde för jättelänge sedan. Jag har inte heller glömt bort era awards (som jag blev så himla glad för!), utan tycker bara att det är svårt att svara på vissa saker. Långsam eller eftertänksam – välj själva.

Annonser

8 svar till “Det går inte så bra för mitt lag

  1. Jenny, mamma till D

    Hm, visst är det svårt att svara på vissa frågor?! Eller som jag bad: <berätta mer om dig själv. Vad ska man berätta liksom? Det är ju så mycket som är så självklart för en själv att man kanske inte ens tänker på att det är något att berätta eller att det något som är speciellt för just mig. Jag gillar dina inlägg och fortsätter att läsa. Kram! 🙂

  2. Nejmen HU, hoppas att det vänder för erat lag snart! Låter inte alls kul..

    Sv: Tack! Vi är så glada och längtar efter att få träffa den lilla godingen. Rackarns bara att det är så långt härifrån till Stockholm!

    • Tack! Börjar bli så trött på eländet, men samtidigt är det ju bara små bekymmer i jämförelse med vad många andra går igenom.

      Förstår det. 🙂

  3. Sv: Jag tänker såhär; om jag vore 1 år och 4 månader, skulle jag vilja titta fint på kvistar och stenar, eller skulle jag vilja grisa i leran? Sen kör jag efter det..Och det finns ju tvättmaskin 😉

  4. Krya på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s