Att klä ett barn eller ett kön

Jag har funderat på en sak.

Vi får ofta positiva kommentarer om Presidentens kläder. Faktiskt. Trots att de flesta på till exempel öppis (jo, jag säger öppis – deal with it) klär sina egna barn könsstereotypt har jag sällan hört någon säga till oss att vi minsann inte kan klä honom som en flicka eller liknande, utan folk säger snarare att de inte hade tänkt på att de skulle kunna köpa kläder på ”fel” avdelning och att det ju är rätt konstigt egentligen. Och ändå brukar det låta att man som rabiat genusförälder (antar att vi hör dit) kommer att skapa förutsättningar för att barnen blir mobbade. De här föräldrarna kanske pratar om oss och vårt stackars könlösa barn bakom våra ryggar, det vet vi ju inte, men jag upplever att många verkar tycka att vi är modiga eller speciella.

Någonstans på vägen har det ju gått snett när det kan anses modigt att välja andra färger än blått, svart, grått och grönt. När ett prickigt mönster är feminint och opassande på små barn som råkas ha snopp. När en pappa säger att hans 1,5-årige son verkligen älskar traktorer och vid frågan om barnet har någon docka svarar ”nä…”, som om det är första gången han tänker på att det kanske har påverkat barnets val av favoritleksak. Jag ser en sådan enorm rädsla för att välja fel kläder eller grejer till framför allt pojkar och jag fattar verkligen inte hur vuxna människor, som är välfungerande och vettiga i övrigt, kan låta sig piskas av en så löjlig och ologisk regel. De tillåter det att fortgå och reflekterar inte ens över vad dessa påtvingade könsuniformer i grund och botten står för – att det fult och fel att vara ”flickig”. För rosa kontra blått vore väl inget stort problem i sig om det bara handlade om färger enligt kön, men det gör det ju inte. Uppdelningen kommer med en unken syn på att pojkar och senare män ska hålla sig på rätt sida om könslinjen eftersom de annars riskeras att blandas ihop med Den Andra Sidan. Att sudda ut gränserna skulle kunna leda till en förlust av den makt och överordnad det innebär att vara det första könet.

20120515-215543.jpg

20120515-215717.jpg

20120515-215908.jpg

Annonser

8 svar till “Att klä ett barn eller ett kön

  1. Jag förvånas snarare över andra föräldrars öppenhet. I alla fall dom jag möter. Jag gör inte Edith könlös men jag gör allt jag kan för att det ska vara neutralt, färgglatt och lekvänligt. Det gör inte så många. Men den öppenheten jag möter är nog snarare med leksaker faktiskt nu när jag tänker på det. Senast idag diskuterade jag och några andra mammor skor till sommaren och de flesta nämnde ballerinaskor. Eller dom där fina vita sandalerna. När jag sa att gympaskor fungerar rätt bra rätt länge så tyckte dom allra flesta att det inte alltid passade till klänning. Nej för klänning passar ju jättebra att leka med i sandlådan och åka rutschekana i.

    • Det är konstigt att det är så viktigt att det syns vilket kön barnet har. Jag fattar inte grejen. Jag brukar skämta och säga till N att man kan hitta andra ”genusföräldrar” bara genom att kika på deras färgglada små barn (större barn väljer ju själv på ett helt annat sätt) och det är faktiskt så.

  2. Man får väl lita på att folk inte lägger energi på att ljuga komplimanger de inte är tvingade att säga? 🙂
    Här är det samma, att genusklädda barn bara bemötts positivt, vilket självklart är bra. Men jag har ju som sagt fått skit av främlingar när Lo haft ”flickkläder”, så.
    Har lagt mina funderingar och diskussionerna kring genus på is ett tag. Det är dock inte lika med rosa & fluff och dockor åt Lo och traktorer, osv åt Totte.

    🙂

    • Mm, kanske. Jag är pessimist så jag vet inte om jag vågar tro det. 😉

      Haha, jag ÄR genus känns det som. Behöver inte ens fundera på saken utan det kommer liksom automatiskt. 😀

  3. Sen kommentar men oj så aktuellt den här diskussionen känns nu när E är på förskolan. Hon har verkligen alla sorters kläder å färger, blir ofta tagen för att vara pojke. Gissar att det också beror på den korta frisyren. Ser många som sätter ett hårspänne eller rosett på små flickor med gles hårväxt – för att ändå markera antar jag…deppigt. Köpte vinterjacka på den s k pojkavdelningen till E i helgen. Inte för att markera utanför att vi visste att vi ville ha en viss modell å så fann vi den där. Men mest tänker jag som Sandra ovan att neutralt, färgglatt å lekvänligt är mina ledord.

    Dina bilder till inlägget var väldigt talande. Jag tycker att det är ganska ”killiga” kläder men förstår samtidigt helt å hållet att många skulle gissa flicka bara för att det just är färg. Blä.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s