Om att skilja på teori och individ

Jag hänger en hel del i ett forum för nära föräldrar. Det finns mycket kunskap och tankar att hämta där och jag gillar oftast stämningen, men jag måste säga att jag inte förstår mig på hur vissa människor tänker.

Ta förskolemotståndarna, till exempel. För det första har de oftast varken erfarenhet av förskola eller utbildning i psykologi, men ändå ska de uttala sig kategoriskt emot den fruktansvärda institution som förskolan enligt dem är. Att barn är individer som reagerar olika på situationer går absolut inte in. ”Jag tror att förskolan är rent av skadlig för barn under tre år, så det så.” Okej. Tycka och tro får vi ju alla, tack och lov, så det säger jag ingenting om. Men det blir väldigt platt för mig när folk bara tycker en massa utan att ha något att backa upp åsikterna med. Nu säger jag givetvis inte att man måste ha gått en psykologutbildning för att ens åsikter ska räknas, men min erfarenhet säger att vi som har studerat psykologi på högre nivå vet att teorier inte räcker för att uttala sig om huruvida ett barn far illa av en situation eller inte. Jag umgås till 90% med andra psykologstudenter eller psykologer, men ingen i min närhet har så snäv och dömande syn på förskolan som vissa i detta forum har. Samma sak med föräldrar som har erfarenhet av förskola – många av oss vet hur bra det kan bli om det går till på rätt sätt.

Det jag stör mig på är att folk tar sig rätten att uttala sig om huruvida en tvååring kan ha det bra på förskolan när jag vet (i den mån man kan veta sådant om en annan människa) att mitt barn trivs jättebra och får ut något av att vara där. Nej, det är ingen fabrik jag lämnar honom till och ja, det allra mesta sker utifrån hans behov och på hans villkor. Hans pedagoger är bland de finaste människor jag har träffat. Vi har inga problem med att inte vara de enda betydelsefulla vuxna personerna i hans liv eftersom hans pedagoger inte utgör ett hot för oss. De är en tillgång i vårt liv. Jag känner mig trygg, hans pappa känner sig trygg och framför allt känner sig min lilla stjärna trygg där. Detta är vår upplevelse och vår erfarenhet – vi har ingen annan och ingen annan har just vår.  Det är fult att försöka ta den positiva, varma, vackra känslan ifrån oss. Och det blir särskilt störande när det kommer från personer som aldrig har haft sina barn på förskola överhuvudtaget. Personer som aldrig har träffat mitt barn. Jag känner inte alls att dessa hobbypsykologer har barnens bästa i åtanke utan att deras kritik i huvudsak handlar om att trycka ner andra föräldrar. Varför vet jag inte, men inte hjälper det då barnen.

En bra förskola, med små barngrupper och engagerade pedagoger med en vettig barnsyn kan utgöra ett fantastiskt komplement till hemmet. Visst är förskolan som sådan i de allra flesta fall inte nödvändig, men jag är helt övertygad om att barn har utbyte av varandra mycket tidigare än man länge har trott. Det har jag sett med egna ögon både på öppna förskolan och nu på förskolan. Och jag står fast vid att det inte går att prata om en ålder som är rätt eller fel. Barn är olika. Självklart är det inte ”tänkt” att vi ska vara ifrån vår flock men världen ser ju helt annorlunda ut nu. Att barn blir ledsna vid separation är inte heller något konstigt, men det är inte skadligt så länge barnet har hittat en trygg person att söka tröst hos när vi lämnar, vilket vår son har gjort.

I förrgår kväll låg Presidenten och jag i sängen och ammade, sjöng och pratade om dagen som gått. Så som vi alltid gör. Jag frågar honom om han visste vad han skulle göra imorgon och då svarar han med ett leende: ”Förskolan!”
”Ska det bli roligt att gå till förskolan?”, frågar jag. ”Och vad ska du göra där?”
”Ja, roligt. A ska leka med E. Hon är snäll. Min kompis.”

Det värmde mitt hjärta. Men jag borde kanske ha stoppat honom direkt och informerat honom om att barn under tre år inte kan uppskatta andra barns sällskap.

Annonser

17 svar till “Om att skilja på teori och individ

  1. Amen på det inlägget. Önskar att vi hade en bra förskola till våra barn. Hoppas flytta till bra bostadsområde snart…

    • Kan du berätta på vilket sätt den är dålig? Jag har ingen erfarenhet av en annan förskola än den vi har och den är ärligt talat helt fantastisk. Förstår att ni vill byta om det inte känns bra. 😦 När ska S börja?

  2. Skönt att läsa! Till och med Siri, som är så ängslig och närhetstörstande tycker om att gå till förskolan och pratar mycket om sina fröknar och de andra barnen.
    J: Ni får flytta hit. Siri går på världens bästa förskola nu.

  3. Åh vilket bra inlägg, tummen upp!

    • Tack! Du är ett exempel på en sådan där bra, engagerad och vettig pedagog som inte bara väntar på att arbetsdagen ska vara över och skitungarna ska gå hem. 🙂

      • Haha, tack! Jag försöker i alla fall. Men även de bästa har väl sina dåliga dagar med 😉 Fast då känner jag nog att jag mest är frustrerad på förutsättningarna och inte individerna i och för sig 😉

  4. Men ja, verkligen ett bra inlägg! Håller med i allt du säger. Vi stötte på rätt mycket motstånd när Kajsa skulle börja 15-timmarsveckor på föris TROTS ATT JAG SKULLE VARA MAMMALEDIG. Maken på konstigheter tyckte många och menade att jag var lat (!) och att det rent av var grymt att lämna henne på föris när lillebrorsan skulle få vara hemma med mig.
    Detta med att det kunde vara nyttigt för Kajsa att vara med jämnåriga och leka och ha roligt istället för att vara hemma med en ammande (nåja) mamma som torkar kräks och kånkar på bebis hela dagarna var inget dessa motståndare betänkte. Samt vidden av att låta mig/M få foka enbart på den lilla nya familjemedlemmen några timmar i veckan.
    Ursäkta uppsatsen, men jag blir lätt ilsken på folk som uppenbarligen inte vet vad de pratar om.

    • Tråkigt att folk dömer så snabbt och inte ens försöker sätta sig in i situationen. Människor är olika och det gäller givetvis både föräldrar och barn.

      Om vi får fler barn skulle jag vilja ha A hemma, tror jag, men det är ju inte säkert att det funkar bra eller att han ens vill. Barnets önskemål måste ju också få spela in när beslutet fattas, tycker jag!

  5. Jag är förskolekritisk men jag håller faktiskt med dig, vilket verkar ovanligt bland ”sådana som jag” (vad nu det är). Jag blir väldigt illa till mods när andra ska racka ned på föräldrar som tycker att förskola är det bästa alternativet för deras familj. När man inte vet andras förutsättningar, möjligheter, känslor och erfarenheter förstår jag inte varför man ska komma och ha så väldigt klara åsikter om vad som är bäst för dem. Jag önskar öht att folk, mig själv inkluderad, kunde bli bättre på att dela med sig av varför man är nöjd med sitt eget val snarare än förklara vad man tycker är fel med någon annans.

    • Det jag inte förstår är hur vuxna människor på fullaste allvar kan tro att livet är så svart eller vitt. Är det så för dem? Mitt liv är i alla fall nästan aldrig det och jag utgår ifrån att andra också brottas med att väga fördelar mot nackdelar.

      Jag är dessutom en sådan person som alltid överanalyserar allt så innan jag fattar ett beslut har jag redan hunnit vrida och vända på argumenten hundra varv. I slutändan går jag på magkänslan eftersom jag är en känslomänniska. Så fort jag klev in genom dörren på A:s förskola visste jag att det var rätt plats för oss. Sedan ställde jag givetvis mina tusen frågor och kikade runt, men jag hade nog redan bestämt mig. Och hittills har jag inte ångrat mig en sekund.

      Självklart ska man vara kritisk till saker – det är jag också! Men det gäller ju att se båda sidorna. Jag ser många fördelar med att A får gå i förskolan och jag vill inte ha det på något annat sätt, men jag kan se nackdelar med det också. Samma gäller att ha honom hemma, även om vi inte har valt det själva. Ett nyanserat tänkande ger betydligt mer än att bara trycka ner människor för att de väljer annorlunda.

  6. Jenny / Ekomamma i stan

    Bra skrivet!!! Vi har också ett barn som det märks att hon trivs på förskolan, trots att hon inte kan säga det med ord. Alla har ju (nästan) möjlighet att göra vad som är bäst för dem så varför klaga så på dem som är nöjda med sitt val.

  7. Kul med nya inlägg!

    Jag har faktiskt blivit mer kluven till förskola sedan cheetahn började. Ffa för att det är en för stor grupp å för hektisk stämning å för lite personal där hon går. Inte för att jag har nåt att jämföra med men det är så jag känner det. Samtidigt vill jag jobba heltid. Så om jag fick vara riktigt ego å önska vad som helst hade jag just nu önskat en barnflicka som hade hand om cheetahn å max tre barn till, helst mina vänners barn, på dagarna. På sikt gissar jag att jag hellre vill att de får pedagogisk verksamhet än en random barnflicka. Men jag hade önskat ett lugnare tempo å mindre grupp å intryck i nåt år till.

    • Kul att du tycker det!

      Anledningen till att vi är så positiva är just för att förskolan och personalen är underbar. I A:s barngrupp är de till exempel bara sex barn måndagar och fredagar och tio barn tisdag till torsdag (då 15-timmarsbarnen går). Detta på två, ibland tre, pedagoger. I fredags var de fyra barn och idag tre barn. Det är alltid lugnt. Varken under inskolningen eller vid hämtning har jag någonsin upplevt att det är stökigt eller högljutt. Barnen är vänliga mot varandra. Äldre barn leker med yngre barn. Alla inkluderas. För att inte tala om att jag aldrig har hört en enda konstig kommentar om hur pojkar respektive flickor är. A umgås mycket med en 5-årig flicka som går på stora sidan (dit han ibland går när de andra små barnen sover, vilket han inte gör) och ingen har sagt något om att de skulle vara annat än goda vänner. Personalen delar min barnsyn och behandlar barnen därefter. Barnen uppmuntras att klara av saker själva. Och så vidare i all oändlighet.

      Jag fattar att stora barngrupper är skrämmande. Så skulle jag själv känna om min lilla kotte gick i en sådan. Hur många kids är de i Cheetahns barngrupp? Men jag håller med om att det pedagogiska arbetet är att föredra. Vi valde bort dagmamma eftersom det enligt oss kändes mer otryggt än att han som nu har flera vuxna att vända sig till. Om han inte gillar en kan han gå till en annan.

  8. Sv: Tack så mycket! Elsa är än så länge inte ett dugg lik sin syster, så det verkar som att hon är mer lik på ”min sida”. Astrid är en kopia av sin far och faster! 🙂

  9. Jag hoppas att du gör comeback här på bloggen framöver! Saknar din klokskap!

    Sv: Jag kan inte förstå hur det överallt propageras för 5mm, och i stort sett ingenting annat? Har hört flera som fått det rådet på BVC, och undrar varför det inte presenteras något alternativ?!

    Att Elsa (och Astrid) sover hos oss på natten ser jag nu inte som något problem, utan snarare att det är mysigt. Det stora problemet är insomningen, och vart vi ska placera henne när hon sover tills vi går och lägger oss. Spjälsängen eller fastspänd i vagnen känns nu som de enda säkra alternativen, och inget av de fungerar..Vi fortsätter att lovebomba henne och hoppas att det ska hjälpa henne att känna trygghet! Det här ”problemet” kom väldigt plötsligt, och vi hoppas att det mirakulöst ska gå över av sig själv lika snabbt. Om inte annat så är det ju bara..17 år tills hon fyller 18, och då borde det väl blivit ordning på sovandet? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s