Kategoriarkiv: Björnfamiljens vardag

Mitt-i-semestern-hej

Vi befinner oss i hemkommunen några mil söder om Polcirkeln. En plats där myggen frodas och genusvetenskapen aldrig sett dagens ljus. Där pappor enbart tar ut föräldraledighet om det innebär möjlighet till älgjakt och där noll procent av föräldrarna använder sig av ordet förskola. Ni fattar nog. Jag kommer inte att flytta tillbaka.

Imorgon åker vi hem till oss, till vår tysta lägenhet, till vår egen säng, till vår egen garderob, till vårt riktiga liv. Som jag längtar! Jag är inte gjord för att åka bort så här länge och speciellt inte för att bo hos svärföräldrarna och sju (!) hundar. Jag vill ha lugn och ro och jag vill slippa ränna fram och tillbaka för att låta folk träffa vår fantastiska son. Jättefint att ha så många som bryr sig så klart, men jag blir helt utmattad av allt umgänge. (Mer om det senare.)

Julen vägrar jag spendera någon annanstans än hemma. Snälla, påminn mig ifall jag börjar vackla under hösten.

Annonser

Min son äter mellanmål

20120615-095243.jpgAlternativa familjen and proud of it.

20120615-100031.jpgÄr det detta som kallas Välja Sina Strider 1.0?

Pest eller kolera eller…

20120520-081834.jpg
Min son hittade precis en spade på lekplatsen. Okänt hur länge den har legat här samt vem den har tillhört. Kan jag låta honom leka med den eller är det att be om hepatit? Jag kan inte avgöra om jag är överhypokondrisk eller bara vettig.

Morfar

Vi har morfar (det vill säga min pappa) på besök och han skämmer bort Presidenten bortom alla rimliga gränser. Jag har svårt att ta emot gåvor, i synnerhet när det gäller att handla till mitt barn, men i det här fallet gör jag ett undantag och låter oss bli översköljda med saker vi faktiskt behöver. Nya skor i nästa storlek och en Mini-Kånken blev det idag.

Förresten. Vi klagar aldrig någonsin över vår ekonomi eftersom vi alltid klarar oss och det är alldeles tillräckligt, men jag måste bara få säga att en tandläkarräkning på 4500:- inte var den roligaste utgiften innan sommaren. Och en rotfyllning är inte den roligaste sysselsättningen heller, hälsar pappan i familjen.

20120515-174725.jpg
Vi laddar redan inför förskolestarten om tre månader. Presidenten är inne i en lila fas och valde ryggsäck därefter. Ja, han fick givetvis välja färg själv – det var ju hans present.

Sedan sist

Jag har inte hittat orden den senaste tiden, men vi har det finfint. Vi har haft besök av några fina gamla vänner och tillsammans åkte vi bland annat till Kolmården och kikade på djur.

Och många fler som jag inte orkar lägga upp då jag inte är särskilt intresserad av djur. Presidenten däremot – oj oj! Den nya favoriten blev zebran, som han dessutom hittade i plastform i en butik och lyckades få oss svaga föräldrar att köpa åt honom. Nej då, vi ville ge honom ett minne från resan. Vi hade det trevligt i det vackra vädret, men det bästa av allt var ändå att se min lilla gubbe så glad trots rinnande näsa.

Stort grattis till J och D som har gett världen ytterligare en fantastisk minimänniska! Barn är livet!

Det går inte så bra för mitt lag

Utöver det jag skrev i förra inlägget drabbades min stackars son av ögoninflammation och snorig näsa som aldrig ville sluta rinna. I söndags kände både pappan och jag att vi inte var helt hundra och när jag låg bredvid kotten för att amma honom till sömns kände jag frossan komma krypande. Jag tillät mig själv att somna där och då och sov till – konstpaus – 14:45 dagen efter. Hoppsan. Och i morse vaknade även jag med igenkletade ögon. Halleluja!

Så nej. Ingen är riktigt kry i det här hushållet och det klagas både högt och lågt, så som det brukar vara vid sjukdom. Visst är det skönt att få klaga och gnälla ibland? Det känns som att det fyller någon funktion som jag inte kan sätta fingret på. Något som däremot inte alls är skönt är att ta hand om sitt barn samtidigt som man själv är ordentligt febrig och sjuk. Hur hade jag överlevt som ensamstående? Hade jag överlevt? Jag tvivlar faktiskt. Hur orkar man? Och hur orkar man leva i ett ojämställt förhållande där man, förutom att orka med barnen, behöver ta hänsyn till en förvuxen bebis?

Snart får det i alla fall vara färdiggnällt. Jag är ingen positiv person överlag, men till och med jag börjar tröttna på att inte ha något trevligt att framföra.

Förresten. Jag kom på att jag kanske ska säga att jag inte har glömt eller ignorerat era frågor som ni ställde för jättelänge sedan. Jag har inte heller glömt bort era awards (som jag blev så himla glad för!), utan tycker bara att det är svårt att svara på vissa saker. Långsam eller eftertänksam – välj själva.

Ett försök till get-away

Bara så att ni vet: Ni har inte levt förrän ni har försökt underhålla en ettochetthalvt-åring i ett hotellrum på cirka 12 kvadrat i två timmar. Uttrycket ”klättra på väggarna” har fått en helt ny innebörd. Sjukt varmt är det också. Och fönstret öppnas ut mot något slags serveringsområde (inomhus!) så där finns ingen frisk luft att hämta.

Vi befinner oss alltså i huvudstaden tillsammans med några kompisar som har barn i samma ålder som Presidenten. I bilen på väg hit hann han spy exorcisten style två gånger. Vi misstänker att han blir åksjuk eftersom båda spyorna kom i samband med mat (majskrokar respektive strax efter att vi hade ätit lunch). Min stackars älskling blev så rädd och ledsen och jag ville bara vända om och åka hem. Men nu är vi framme sedan några timmar tillbaka och har hunnit äta på en restaurang som ligger en minut bort. Barnet är lika vilt som vanligt, vilket bekräftar vår teori.

Insikter som kommit till mig denna långfredag:
Jag gillar inte trånga utrymmen.
Jag är ingen cool förälder som lyckas behålla lugnet utan tenderar att reagera med panik vid oförutsedda händelser. Så som, eh, att mitt barn kräks.

Nu har pappan rymt iväg för att 1) få luft och 2) försöka hitta något gott som vi ska passa på att synda på denna alldeles särskilda dag. Hotellfrukosten imorgon bitti blir ren lyx för en småbarnsförälder som själv blir åksjuk och idag tvingades genomlida två timmars bilresa i kräklukt. Ynk ynk och allt det där (som bara sägs i i-landsproblemssammanhang).

Glad påsk fina människor!