Kategoriarkiv: Listigt

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Lisa. Hurra vad kul!

Så här funkar det:
– Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Go to their page and tell them they’ve been tagged!
– Do not tag back to the person who has already tagged you.

1. Om du bara fick äta en frukt resten av livet, vilken skulle du äta då?
Tro det eller ej, men jag svarar nog apelsiner. Få frukter slår perfekta julapelsiner. Fast vattenmelon är inte dumt det heller.

2. Hårt och intensivt eller mjukt och innerligt? (Tolkningsfråga)
Mjukt och innerligt på alla områden. Jag gillar inte hets.

3. Vem, fiktiv eller verklig, död eller levande, skulle du vilja styrde Sverige? (Ja vi pratar person här, inte parti.)
Lars H. Gustafsson, för att jag tycker att det saknas ett barnperspektiv i praktiken. Vi säger att vi värnar om barnen och att de har all rätt i världen, men samtidigt är det fullt tillåtet och till och med rekommenderat att misshandla sina barn genom diverse skrikmetoder så som 5-minuters-metoden eller Sova-hela-natten. När ska vi som samhälle ta ställning för barns rätt till psykiskt välmående i lika stor utsträckning som det fysiska välmåendet? Upp till kamp för de små och värnlösa!

4. Ditt drömyrke?
Jag kan helt ärligt inte föreställa mig ett mer givande yrke än det jag har valt, vilket är psykologyrket. Jag hjärta psykologyrket.

5. Vart drömmer du om att resa?
Jag är en riktigt tråkig människa som älskar att vara hemma. Jag älskar vardagen, trygghet, stabilitet, att veta vad jag har och allt det där. Äventyr är inget för mig och jag kan inte för mitt liv förstå varför man skulle vilja backpacka genom Europa eller bestiga berg när man lika gärna kan sova i en skön säng i ett hotellrum där det finns tillgång till internet, telefon och rinnande vatten. Samtidigt njuter jag innerligt när jag befinner mig i naturen och får andas frisk luft och höra fåglar kvittra. Så, tja, det vete katten vart jag ska åka. Tips?

6. Vem skulle du helst vilja ha med dig på en öde ö? (Du får inte nämna en familjemedlem.)
Gudrun Schyman och jag skulle nog kunna diskutera oss igenom tristessen. Och jag är rätt säker på att hon är en redig person som kan se till att vi överlever också. (Själv skulle jag nog mest ligga i fosterställning och gråta. Fatta paniken!)

7. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Först och främst vaknar jag utvilad (hello, minns inte ens hur det känns!) bredvid min älskade unge och hans pappa. Vi är alla på skapligt bra humör och redo för att ta oss an en ny dag tillsammans. Det är fredag och jag är ledig efter att precis ha avslutat en kurs, vilket innebär att jag inte har några måsten som hänger över mig på hela helgen. Vi äter ordentlig frukost i lugn och ro. Eller ja, vi föräldrar äter och barnet petar i sig smöret från mackan och skriker ÖLK! (= mjölk). Därefter går vi ut på promenad i det fina vädret och spatserar omkring hand i hand alla tre samtidigt som vi föräldrar, i vanlig ordning, pratar om vilket underbart vackert och unikt och underbart barn vi har och herregud så lyckligt lottade vi är som fick honom. Vi möter upp vänner och picknickar oss igenom dagen. På kvällen, efter att Presidenten har somnat utan större protester, ser vi flera filmer på raken och äter chips och ostbågar och choklad. Sedan lägger vi oss på varsin sida om vårt livs stora kärlek som ligger med knäna under magen och rumpan upp i luften och håller hans små händer samtidigt som vi, än en gång, pratar om hur fantastisk och speciell och bäst i världen han är och hur kan han vara så fin?

8. Vad irriterar du dig på hos andra människor?
Jag är faktiskt rätt tillåtande mot andra människor. Till skillnad från min käre livskamrat stör jag mig sällan på folk utan är ganska bra på att sköta mig själv och skita i andra när det gäller vardaglig irritation. Det som får mig att se rött är när föräldrar på något sätt kränker sina barn eller när jag ser någon bli utfryst i en grupp. På ett mer personligt plan tycker jag väldigt illa om människor som är så inne i sina egna bubblor att de inte kan förstå hur andra inte kan känna likadant. Detta kan till exempel gälla föräldrar som är oh-so-very-lyckliga över att ha fått barn och ser konstigt på en när man säger att man tycker att det första året var skitjobbigt och inte alls särskilt kul. Elitister av olika slag är inte heller min kopp te. Personer som inte kan uppskatta den viktiga roll ICA-kassörskan eller fabriksarbetaren har i samhället borde ta sig en funderare på hur deras liv skulle se ut om inte dessa ”enkla arbetare” packade upp deras mat prydligt i hyllorna åt dem.

9. Nämn fem bra egenskaper hos dig själv!

  • Jag är generös och delar med glädje med mig.
  • Jag har ett genuint intresse för mina medmänniskor och känner för andra väldigt (kanske för) mycket.
  • Jag är förlåtande och accepterar att människor är mänskliga och gör misstag.
  • Jag är lojal.
  • Jag har med tiden lärt mig att sätta gränser. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vara ärlig mot sig själv och veta hur mycket man egentligen orkar med, istället för att ställa upp på allt och bränna ut sig totalt. Den energi jag har behöver jag portionera ut på ett vettigt sätt, så att den räcker länge.

10. Vilken kändis skulle du vilja träffa, och vad skulle du säga till hen?
Svårt! Jag skulle nog vilja säga Björklund några sanningens ord om vad jag tycker om hans åsikter. Fast vill jag träffa honom egentligen? Njae. Får jag svara Lars H. Gustafsson igen?

11. Vilken är din favoritfilm?
Jag är svag för thrillers och ser helst sådana filmer, men en film som lämnade en speciell känsla i min mage var ”Stranger than fiction”. Länge sedan jag såg den dock så det är inte säkert att jag skulle känna likadant idag.

Jag vill att följande finingar svarar på mina frågor:
Carolina.
Ekomamman.
Ett liv, ett äventyr.
J.
Jenny I (du får svara i en kommentar om du vill).
Hanna.
Hippiemamman.
K.
Karin.
Livmodern.
Vilda barn.

1. Hur skulle du beskriva dig själv med fem ord?
2. Finns det någon mening med livet?
3. Tror du på den fria viljan? Utveckla!
4. Ditt mardrömsyrke?
5. Vilka materiella ting ligger dig varmast om hjärtat?
6. Vad önskar du för ditt/dina barns framtid? (Fri tolkning.)
7. Vad sårar dig mest: att bli kallad ful, elak eller korkad?
8. Vilka egenskaper uppskattar du hos din eller söker hos en partner?
9. Tror du på Gud eller någon annan högre makt? Om ja, hur interagerar tron med ditt övriga liv?
10. Har du civilkurage?
11. Hur får man trygga, lyckliga barn? Vad ska föräldrar göra och vad ska de inte göra?

Annonser

När jag blev mamma

Vad heter ditt barn? Presidenten Almighty. I alla fall i bloggen.

När var du beräknad att föda? 1 september 2010.

Föddes barnet på utsatt datum? Om inte, när? Nej. 11 september 2010. En lördag.

Hur stort var barnet vid födseln? 
Han var 53 cm lång och vägde 4270 gram.

Hur lång tid tog förlossningen?
 Svårt att säga. Jag vaknade av värkar redan på onsdagen, den 8 september, men det kan ha varit förvärkar. ”Du vet när det är dags” är århundradets största lögn – jag förstår fortfarande inte skillnaden mellan förvärkar och värkar. För mig kändes värkarna likadana hela tiden, om än av olika styrka och längd. Vi åkte in till förlossningen natten mot lördagen, kring 23-tiden, för att jag ville veta hur barnet mådde samt eventuellt få sömntabletter eftersom jag då hade varit vaken i två dygn och kände att jag behövde vila innan förlossningen satte igång ”på riktigt”. Nu blev det inte som vi trodde, utan vi fick stanna kvar på förlossningen. Jag var öppen 3 cm vid det laget så rätt mycket hade hunnit hända hemma. Han föddes dagen efter, den 11 september, klockan 11:36. Alltså, cirka 12-13 timmar?

Tog du någon smärtlindring? Japp. Först fick jag ta en Citodontablett tillsammans med en Panodil och detta tog bort ALL smärta i flera timmar. Tack vare CTG-kurvan kunde vi se värkarna komma och gå, men jag kände absolut ingenting. När jag närmade mig 7 cm började jag ha ont igen och då provade jag lustgasen, som visserligen inte tog bort smärtan men var ett allmänt trevligt inslag. Den höll jag fast vid resten av förlossningen och var hög som ett hus på ett positivt sätt. Eftersom jag var rädd för att värkarna skulle bli mycket värre och att jag då skulle drabbas av panik valde jag att ta epiduralen trots att jag varit tveksam till den innan. Epiduralen tog, återigen, bort all smärta och jag kunde utan problem vara närvarande hela tiden. När det var dags att krysta kände jag mig bara skitnödig så det var skönt att få trycka ordentligt.

Är du tillsammans med barnets pappa?
 Ja.

Var barnet planerat? Ja, på alla sätt.

Tog ni reda på könet? Nej, det var inte viktigt. Om jag blir gravid igen skulle jag nog vilja göra det, men egentligen vet jag inte varför.

Om nej, vad trodde ni att barnet var för kön? I början trodde vi att det var en tjej, men sedan ändrade vi oss båda och lutade åt att det var en kille. När de lade upp honom på mitt bröst och berättade att vi hade fått en pojke var jag inte förvånad.

Hur lång tid tog det för er att bli gravida? Tre månader.

Hade ni bestämt vad barnet skulle heta? Om det hade varit en tjej: ja, tidigt. Däremot har vi verkligen fått kämpa för att komma överens om ett pojknamn.

Hade du en svår graviditet: Nej, det kan jag inte påstå, men visst var det jobbigt i slutet. Jag var konstant kissnödig i 20 veckor, vilket var väldigt obehagligt. Nätterna var särskilt påfrestande då jag var tvungen att stiga upp för att kissa flera gånger. Min mage var dessutom enorm (tänk bowlingklot möter jordglob möter Peter Harrysson) och tung att bära. I övrigt mådde jag bra, inga större krämpor. Oron var värst.

Kan du tänka dig att skaffa fler barn? Ja. Idag kan jag det.

Har du fått några bristningar? Oh ja, över hela magen. Sånt är livet. Jag älskar min mage! (Häromdagen upptäckte jag förresten att de knappt syns längre. När bleknande de? Jag minns inte.)

Var du nervös inför förlossningen? Jättenervös och riktigt, riktigt rädd faktiskt. Fick nästan panik när vi parkerade bilen och skulle gå in. Jag kunde inte tro att det skulle gå bra och att vi skulle få ta hem ett levande barn.

Hade du några cravings? Nej, inga alls. Hade snarare sämre aptit på grund av värmen.

Hur reagerade du/ni när du plussade? Det kändes skumt just för att det kändes som vanligt. Vi visste ju redan att jag var gravid då min mens var mer än en vecka sen.

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid? 
Det var väl i vecka 5, antar jag.

Hur mycket gick du upp i vikt?
 11 kg. Jag trodde att jag skulle gå upp 27 kg som min mamma gjorde, men icke.

Hur länge ammade du? 
Jag helammade i sex månader och ammar fortfarande en hel del. Hoppas på att kunna fortsätta ett bra tag till.

Vem är barnet mest likt?
 Han liknar nog båda lika mycket. Från vissa håll är han en kopia av mig som bebis och samma sak med pappan.

Vad är det bästa med att ha barn? Att fokus har skiftat från mig till honom. Att han är viktigast nu. Att jag utan att tveka lägger mig själv åt sidan för att han ska komma först. Att jag skulle hoppa framför en buss eller donera mitt hjärta för att rädda honom. Det känns häftigt. Stort. Störst av allt.

Vad är det sämsta med att ha barn?
 Den överväldigande oron och rädslan för att något ska hända honom, eller att vi ska misslyckas som föräldrar så att han mår dåligt.

Är ditt barn döpt? Nej, vi är inte troende.

Hur gammal är barnet nu? 14,5 månader.