Kategoriarkiv: Studier

Regnmolnet ovanför ditt huvud

Hoppsan. Det går inte så bra med den här bloggen. Jag har varken haft tid eller inspiration till att skriva något. Tillvaron handlar mest om studier, klientarbete, barn, städning, matlagning och lite Criminal Minds i sängen innan jag somnar. Den här terminen kommer kanske att ta livet av mig men man kan ju alltid hoppas att jag hinner lära mig något på vägen.

Allvarligt talat är jag så himla trött på att ligga steget bakom jämt. Alla andra verkar ju orka med så varför gör inte jag det? Ja, jag vet, människor är olika och yada yada, men just nu känns det orättvist. Häromdagen kände jag verkligen NEJFÖRFAN och ville bara gömma mig under täcket fram till jullovet. Jag började ifrågasätta varför i helvete jag utsätter mig själv för det här och frågade spegelbilden om det inte vore skönt att hoppa av. Dagen efter lättade stressen och ångesten en aning och ligger fortfarande på en stabil nivå. Så, bloggen är ingen prioritet, all right?

Men på tal om folk som orkar. Peppiga människor. Ni vet sådana där positiva, livet-är-underbart-och-efter-regn-kommer-solsken-människor. De finns även i bloggform i varje internethörn och invaderar världen med sina shabby shit-hem, väggord, Odd Molly-linnen för 3000 spänn och lättsövda barn. Jag har ett meddelande till dem: Ert jävla carpe diem-nonsens får mig att tro på tortyr och dödsstraff.

Annonser

Det går mindre bra nu

För första gången på många år hann jag inte skriva färdigt min tenta och har den således hängande över mig tills den är gjord. Usch vad surt det känns, trots att det helt och hållet är mitt eget fel. Jag missbedömde tiden för den andra examinationen ordentligt och eftersom den rörde klientkursen och kändes viktigare fick den här tentan lägre prioritet. Jag brukar visserligen vara ute i sista minuten varje gång, men jag hinner vanligtvis alltid färdigt och blir alltid godkänd (nuförtiden).

Nej, jag är verkligen i sommarlovsmode.  Synd bara att det är en hel vecka kvar…

Infoga valfria könsord där ni tycker att det passar.

Om stiltje och kontraster

Förhållandet mellan bloggen och mig går på sparlåga. Jag har inget att skriva om som inte är skolrelaterat och det kan jag inte riktigt beröra. Det betyder inte att det är negativa grejer, utan snarare tvärtom. Äntligen terapi! Sjukt kul och spännande och utmanande och läskigt och allt det där. Men konfidentiellt och ett absolut förbjudet samtalsämne utanför sin kontext.

En fantastisk sak som har hänt sedan sist är att jag har fått tillbaka provsvaren för mitt andra cellprov och de visade att allt är i sin ordning. Jag kommer att bli kallad redan nästa år igen, men för tillfället är jag helt frisk på det området. Lättnaden, I tell you!

Och i samma veva har en fin vän hittat en knöl i bröstet vid samma ålder som hennes mamma insjuknade i bröstcancer. En aggressiv variant som senare dödade henne. Efter en röntgen som bekräftade att hon har en massa i bröstet är det nu prover och biopsier som hennes tillvaro kommer att kretsa kring en tid framöver. Glad påsk?

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till livets jävla orättvisa. Jag kan inte låta bli att känna att allting är så meningslöst.

Det bästa med att gå ut är att få komma hem och ta av sig strumpbyxorna

Den här småbarnsmorsan har minsann varit på sittning ikväll! Visserligen nykter och visserligen blev jag tvungen att åka hem kring tolv eftersom brösten höll på att sprängas, men ändå – första gången jag gjorde något på kvällstid sedan Presidenten föddes. Och det hade gått bra för pappan att söva sömnvägraren nummer ett, som i vanliga fall panikgråter efter 30 sekunder om han inte får tutte. Helt otroligt! Kors i taket! Stoppa pressarna! Ja, ni fattar. Skönt att det gick smärtfritt.

Kom på att jag ljuger i rubriken. Det bästa med att gå ut är att få komma hem och lägga sig bredvid sin sovande son och beundra honom. Åh, mitt ljuvliga barn, du kan bara ana hur långt min kärlek till dig sträcker sig.

Och nej, jag har inte missat den stora händelsen. Grattis fina Carolina!

20120212-011211.jpg

Äntligen hemma – en sann klyscha

Efter förra kursens tvångsläsande känns det underbart att jag nu har tid (nåja) att fördjupa mig i ämnen som jag är genuint intresserad av, nämligen anknytningsteori, mentalisering och relationell psykoterapi.

Det är nog sant som de säger: Har du väl provat på problembaserat lärande är det omöjligt att gå tillbaka till det gamla vanliga studiesättet utan att känna dig fjättrad. Jag älskar min utbildning!

20120209-152355.jpg

20120209-152549.jpg

Att vända andra kinden till

Gud vad bra ni är! Jag ber om frågor och ni kommer med en massa smarta och intressanta sådana som ger mig något att fundera på. Tack! Jag lovar att svara på  samtliga så fort jag hinner.

Idag åkte pappa/morfar hem igen och det känns i hjärtat. Framför allt eftersom jag vet att Presidenten imorgon bitti kommer att springa rakt mot lekrummet (där vi har en vanlig säng som ska bli hans när han är redo men som agerar gästsäng tills vidare) och vilja väcka honom. ”Mo-faaa?” Älskade lilla barn, du får nöja dig med oss ett tag.

Utöver den tråkigheten fick jag tillbaka en tenta med bland annat följande jättepeppande kommentar: ‎”Utifrån en ganska begränsad teoretisk ingång (mycket beroende på tveksamma val av källor och underutnyttjande av de artiklar som du ändå har hittat) följer en praktisk tillämpning som inte heller lyfter.” Och tro mig, det fanns mer i samma stil att hämta. Det lustigaste är nog att jag efter att ha läst hela texten om hur otroligt dålig och trög jag är ändå fick G. Där kan vi snacka förvånad.

Alla som jag har haft kontakt med i klassen har fått liknande kommentarer och antydningar om att de minsann låg på gränsen till godkänt, eller att hen på grund av dittan och dattan vacklade men till slut landade på att ge personen U. Som om det vore ett val mellan en kanelbulle eller ett wienerbröd till kaffet, typ.

Men vet ni vad? Strax efter århundradets sågning traskade jag iväg med ungen i ena handen, en röd pulka i den andra och en björnpappa bakom mig. Min familj, som älskar mig. Som jag får leva med.

Ditt försök att trycka ner mig bet inte, Pedagogen. Nafsa vidare.

Jag är student, okej?

Ni får ursäkta, men jag är i tentamode. Förmår inte skriva kloka eller ens medelmåttiga rader om mitt liv och då låter jag hellre bli. Imorgon skriver jag hemtenta hela dagen och efter den kommer jag förhoppningsvis tillbaka med nya krafter! (Varifrån krafterna ska komma vet jag inte, men mirakel sker varje dag. Och jag skulle ju bli positiv det här året.)

20120118-140737.jpg